Miljöövervakningssystem använda olika tekniker och instrument för att mäta föroreningar och partiklar i luften. Dessa mätningar är avgörande för att bedöma luftkvaliteten, förstå miljöpåverkan och genomföra föroreningsbegränsande åtgärder. Här är vanliga metoder som används i miljöövervakningssystem för att mäta luftföroreningar och partiklar:

Partikelövervakare (PM):

Partikelmonitorer är specialiserade instrument som mäter koncentrationen av luftburna partiklar i olika storleksområden. PM kategoriseras baserat på partikelstorlek, vanligtvis som PM10 (partiklar med en diameter på 10 mikrometer eller mindre) och PM2.5 (partiklar med en diameter på 2,5 mikrometer eller mindre).

Tekniker för att mäta partiklar inkluderar:

Beta Attenuation Monitors (BAM): Mäter PM-massa genom att detektera dämpningen av beta-partiklar som passerar genom ett filter.

Gravimetrisk metod: Vägning av massan av uppsamlade partiklar på ett filter.

Ljusspridningsinstrument: Använd laserstrålar för att mäta ljusspridningen av partiklar som svävar i luften.

Fotojoniseringsdetektorer (PID):

PID mäter flyktiga organiska föreningar (VOC) i luften. När VOC är närvarande kan de reagera med ultraviolett (UV) ljus och producera jonisering som detekteras och kvantifieras.

Kemiluminescensanalysatorer:

Kemiluminescensanalysatorer används för att mäta kväveoxider (NOx), inklusive kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2). Principen involverar reaktionen av kväveoxider med ozon, vilket ger kemiluminescerande ljus.

Flamjoniseringsdetektorer (FID):

FID används för att mäta kolväten i luften. När kolväten förbränns i en väteflamma sker jonisering och den resulterande strömmen mäts och korreleras till kolvätekoncentrationen.

Jonkromatografi:

Jonkromatografi används för analys av joner i luften, inklusive anjoner (t.ex. sulfat, nitrat) och katjoner. Den ger detaljerad information om sammansättningen av atmosfäriska partiklar.

Masspektrometri:

Masspektrometritekniker, såsom kvadrupol- eller flygtids-masspektrometri, kan användas för analys av olika luftföroreningar, vilket ger hög känslighet och specificitet.

TDLAS (Tunable Diode Laser Absorption Spectroscopy):

TDLAS används för att mäta specifika gaser, såsom metan (CH4) eller ammoniak (NH3), genom att analysera absorptionen av laserljus av målgasen.

Fjärravkänning:

Fjärranalysteknik, inklusive satellitbaserade instrument och markbaserade LIDAR (Light Detection and Ranging), används för att bedöma luftkvaliteten i större skala. Dessa teknologier ger rumslig och tidsmässig information om föroreningar i atmosfären.

Nätverk för övervakning i realtid:

Realtidsövervakningsnätverk består av ett nätverk av sensorer som är strategiskt placerade över ett område för att tillhandahålla kontinuerliga realtidsdata om luftkvaliteten. Dessa nätverk använder ofta en kombination av de ovan nämnda instrumenten för att övervaka olika föroreningar samtidigt.